10/06/2026
DEL 3 Insyn i domstolens bedömningar i vårdnadstvister! Texten är kopierad från ett domslut som vi erhållit (hänsyn tagen till sekretess).
I korta drag är det två barn involverade varav ett barn ska ha rätt till umgänge med en förälder (D), medans det andra barnet inte ska ha något reglerat umgänge med D.
Domstolens bedömning.
Umgänge
Enligt huvudregeln i 6 kap. 15 § första stycket föräldrabalken har ett barn rätt till umgänge med en förälder som barnet inte bor tillsammans med. Umgänget är i första hand till för barnets intressen och det är barnets intresse och behov som ska vara avgörande. Utgångspunkten är att det i de allra flesta fall är bäst för ett barn att ha en nära och god kontakt med båda sina föräldrar.
Barnets rätt till båda sina föräldrar innebär dock inte att barnet måste umgås med en förälder under alla förhållanden. Med utgångspunkt i barnets bästa ska i det enskilda fallet barnets behov av umgänge med en förälder som det inte bor tillsammans med vägas mot de risker som ett sådant umgänge kan vara förenat med.
Vid bedömningen av vad som är bäst för barnet ska rätten bland annat fästa avseende särskilt vid risken för att barnet eller någon annan i familjen utsätts för övergrepp eller att barnet annars far illa. Det är risken för att effekten ska inträda som ska beaktas. Det är tillräckligt att det föreligger konkreta omständigheter som talar för att det finns en risk för att barnet kan komma att fara illa. Risken för att barnet utsätts för övergrepp eller annars far illa ska väga tungt vid bedömningen av vad som är bäst för barnet. Riskbedömningen ska bland annat grundas på vad som är utrett om tidigare inträffade händelser och andra faktiska omständigheter.
Av utredningen från Familjerätten i X kommun framgår bl.a. följande.
Kontakten mellan A (barnet) och D (ena föräldern) kan inte beskrivas som nära och god. A tillit i förhållande till D bedöms som skadad. A har upprepat och över tid stått fast vid att A inte vill träffa D, att A är rädd och otrygg tillsammans med D. A beskriver att A inte vågade berätta hur A kände vid tidigare umgänge av rädsla för att A: ena förälder skulle bli arg. Det framgår att A bl.a. blev vittne till och har starka minnesbilder av materiellt och fysiskt våld från D:s sida gentemot hennes C (andra föräldern). A både visar och uttrycker tydligt ett obehag att överhuvudtaget prata om D och beskriver bl.a. att hjärtat flimrar då. Risken bedöms som stor att D ytterligare försvårat möjligheten att upprätta kontakten med A genom sitt bristande omdöme vid videosamtal med A, detta genom att ställa A till svars för vad A uttalat i utredningar om hur A upplever kontakten med sin D.
A vilja bör, trots sin ringa ålder, respekteras då tvingande beslut kan leda till ytterligare låsning. Tillgång till umgängesstöd har inte varit tillräckligt för att leda till en förändring och normaliserat umgänge. Föräldrarna kan fortfarande heller inte mötas.
Kontakten mellan B (det andra barnet) och D har i samband med umgänge med umgängesstödjare uppfattats som god. B har under utredningen förmedlat en positiv bild av lek och aktiviteter med sin D. B har uppfattat att D är arg på C (den andra föräldern) och har skrikit på C. B förstår inte varför. B har dock inte uppfattat att han är arg på B.
B har heller inte gett uttryck för att ha minnesbilder från föräldrarnas samlevnad av likande slag som A .
Sammanfattningsvis bedöms umgänget med D möjligen kunna regleras avseende C, medan det beträffande A förordas att modern i egenskap av vårdnadshavare beslutar om lämpligt umgänge med fadern.
Även vad gäller denna fråga har de uppgifter som framkommit under huvudförhandlingen i huvudsak bekräftat vad som framkommit under utredningen. Av den skriftliga bevisningen framgår att D gett uttryck för hedersnormer. Av den muntliga bevisningen framkommer vidare att D har hotat med att ta barnen utomlands, att han tidvis haft problem med sitt psykiska mående samt det funnits tillfällen då D förlorat kontrollen över sin ilska och agerat olämpligt.
Vad gäller A, har A stått fast vid att A inte vill träffa sin D, att A är rädd och otrygg tillsammans med D samt känner obehag när A pratar om D.
I alla beslut som rör vårdnad, boende och umgänge ska hänsyn tas till barnets vilja med beaktande av dess ålder och mognad. A är sju år gammal och har inte uppnått den ålder och mognad att A:s vilja ska vara av avgörande betydelse, men enligt Barnkonventionen artikel 12 är det viktigt att lyssna på A åsikter och önskemål och väga in dessa i beslutet. Med beaktande av ovanstående instämmer tingsrätten i familjerättens bedömning att något rätt till umgänge för A inte ska fastställas.
Vad gäller B (det andra barnet), lägger tingsrätten stor vikt vid vad som framkommit vid de umgängen som genomförts med umgängesstöd. Kontakten mellan B och D har av umgängesstödjare uppfattats som god. Tingsrätten instämmer därför i Familjerättens i X kommuns bedömning att ett umgänge med D bör regleras. Med hänsyn till B:s låga ålder är ett tätare umgänge under kortare tid att föredra framför umgänge under längre tid med långa mellanrum. B ska därför ha rätt till umgänge med D ojämna veckor från måndag efter förskolans slt till tisdag kl. 08.00, med hämtning och lämning vid förskolan.
Tingsrätten bedömer att det för närvarande saknas skäl att förordna om rätt till umgänge i större omfattning, bland annat med hänsyn till att barnen har ett behov av att vara tillsammans, vilket de i nuläget bara kan vara hos C.
Med vänlig hälsning,
Karamallah Farah