02/06/2026
Pride month är igång. För alla människors rättighet att älska den man vill! 🙏🏳️🌈🏳️⚧️❤️
"Jag har själv blivit hotad till livet på grund av att jag är öppet gay. Men jag har tur som lever i Sverige. Här är det lagligt att vara homosexuell."
I dag inleds Pride Month, en månad som varje år uppmärksammas runt om i världen under juni. Själv deltar jag på flera av de pridefestivaler som arrangeras under året, och jag går alltid i den tysta delen av det annars glittrande och färgsprakande pridetåget. Den del som går under banderollen "Walking for those who can't".
Och visst älskar jag glitter och glamour. Men jag går inte bara för min egen skull. Jag går för alla dem som inte har möjlighet.
Sedan i morse har mitt flöde fyllts av debatten om "spektaklet Pride" och om huruvida det verkligen behövs i Sverige. Jag har läst kommentarer om att "vi har kommit längre än så" och att Sverige redan är ett av världens mest öppna länder för hbtqi-personer. Några av kommentarerna kommer från Facebookvänner. Andra från bekanta eller människor jag aldrig har träffat.
Så låt mig förklara varför jag väljer att engagera mig i Pride.
Jag har själv blivit hotad till livet på grund av att jag är öppet gay. Men jag har tur som lever i Sverige. Här är det lagligt att vara homosexuell. Även om det fortfarande finns människor som tycker att det är fel att jag är bög, så riskerar jag inte att bli fängslad för att jag håller en annan man i handen.
Så ser det inte ut överallt. I dag, 2026, finns det fortfarande omkring 65 länder där människor riskerar fängelse för att de älskar någon av samma kön. I flera länder kan homosexualitet fortfarande bestraffas med döden. Samtidigt som vi pratar om framsteg och mänskliga rättigheter lever miljontals människor i rädsla för att bli avslöjade, gripna eller förföljda för den de är. Under de senaste åren har nya lagar införts som ytterligare begränsar hbtqi-personers frihet, samtidigt som rapporter om våld, tortyr och frihetsberövanden fortsätter att komma från bland annat Tjetjenien.
För många människor i världen är rätten att älska fortfarande långt ifrån självklar.
Därför firar jag Pride.
Jag firar Pride för dem som lever under förtryck. För dem som fängslas, torteras och dödas för att de älskar fel person.
Jag firar Pride för henne som flytt till Sverige från en regim långt bort från våra gränser för att söka trygghet, men som nu lever gömd därför att svenska myndigheter inte tror på hennes berättelse.
Jag firar Pride för alla de tonåringar och unga vuxna som blir utstötta från sina familjer enbart på grund av sin sexuella läggning eller könsidentitet.
Jag firar Pride för att jag tror på människors lika värde. Alla människors lika värde. Oavsett om du är gay, heterosexuell eller transperson. Oavsett hudfärg, tro eller bakgrund.
Jag firar Pride därför att jag är övertygad om att världen blir bättre när människor får vara sig själva.
Men framför allt firar jag Pride för den 15-årige Andreas.
Frikyrkokillen som inte fick ihop sitt liv.
Killen som hade lärt sig att bögar hamnar i helvetet och som gjorde allt han kunde för att ingen skulle förstå vem han egentligen var.
För min del tog det många år att våga komma ut och vara sann mot mig själv. Under hela min tonårsperiod och långt upp i vuxen ålder brottades jag med tanken på hur Gud skulle kunna acceptera mig som bög. Det var en fråga som det sällan fanns utrymme att prata om. Det rådde tystnad. Skam. Och ett fullständigt tabu.
Att fira Pride är mitt sätt att säga att jag duger precis som jag är.
Att jag finns.
Att kärleken aldrig behöver be om ursäkt för sin existens.
Att fira Pride är en revansch för mitt 15-åriga jag.
Jag har förstått att det inte hjälper någon att lägga locket på och hålla tyst. Jag har förstått att förändring aldrig skapas av människor som gömmer sig. Därför ställer jag mig upp. Därför tar jag den plats jag har rätt till.
Jag är stolt över den jag är.
Sverige, vi har kommit långt. Men vi har fortfarande en bit kvar att gå. Och vi kommer aldrig att ge upp.
För kärleken är starkare än hatet.
Så till dig som läser detta och vill, men ännu inte kan, oavsett vad anledningen är. Jag hissar regnbågsflaggan för dig. Jag firar Pride för din rätt att få vara du. Jag låter regnbågens färger vaja i vinden för din rätt att få leva fritt som den du är.
Och när du är redo, för tro mig, den dagen kommer. Den dag då du är redo.
Då står jag här och väntar på dig.
Och tillsammans ska vi dansa i neon och fira att kärleken är fri och tillhör oss alla.
För alltid.
