28/04/2026
Möt Sarah Philipson Isaac, ledamot i Antidiskrimineringslabbets advisory board!
Sarah är en av experterna som är med och stöttar vårt Arvsfonden projekt med sina perspektiv. Vi har fått äran att ställa några frågor:
Vem är du?
– Jag är postdoktor vid Center for Migration and Integration Research (CMIR) vid Handelshögskolan i Stockholm och disputerade i sociologi vid Göteborgs universitet 2024. Min forskning befinner sig i intersektionen av kritiska rasismstudier och kritiska gränsstudier, där jag analyserar hur makt, rättighetsfördelning och tillhörighet formas genom lagstiftning, policy och vardagliga praktiker.
Under många år har jag forskat, undervisat och engagerat mig i frågor som rör ojämlikhet på olika nivåer och inom olika sfärer i samhället, med ett särskilt fokus på rasism. Jag har intresserat mig för hur välfärdsinstitutioner reproducerar ojämlikhet, men också för hur dessa strukturer kan utmanas. Skolan är en central arena i detta arbete, eftersom den både speglar och formar samhällets maktrelationer.
Varför har du valt att vara med i ADLs advisory board?
– Jag vill bidra till att forskningsbaserad kunskap om ojämlikhet och diskriminering omsätts i konkret förändringsarbete. Projektets fokus på elever som kunskapssubjekt och drivande i problemformuleringar kring diskriminering inom skolan är särskilt angeläget, och utmanar idéer om elever som mottagare av det praktiska arbetet snarare än medskapare av det.
Kombinationen av forskning, praktik och ungdomsdrivet utvecklingsarbete gör projektet både analytiskt skarpt och samhälleligt viktigt. Dessutom skapar advisory boardets sammansättning en dynamisk miljö för gemensamt tänkande. Det finns en energi i den typen av konstellation som gör att man inte bara förvaltar kunskap, utan faktiskt utvecklar den tillsammans.
Om du själv hade fått labba fram en lösning för att minska diskriminering när du gick på högstadiet, vad tror du det hade varit?
– Jag hade velat skapa strukturer där eleverna sätts i centrum – inte bara som mottagare av värdegrundsarbete, utan som kunskapssubjekt och aktiva kunskapsproducenter. Deras erfarenheter, iakttagelser och analyser av skolans vardag behöver tas på allvar som en form av expertis.
Jag tror på processer där elever ges reellt inflytande över hur problem formuleras, undersöks och åtgärdas. När unga får verktyg att sätta ord på sina erfarenheter och samtidigt ges mandat att påverka skolans organisation, skapas förutsättningar för förändring som är både mer träffsäkra och mer hållbara.
Samtidigt hade jag velat se tydligare institutionellt ansvar: att skolor arbetar systematiskt med att identifiera strukturer av ojämlikhet och rättighetsfördelning, snarare än att hantera diskriminering som enskilda incidenter. För att minska diskriminering behövs både reflektion, organisering och långsiktigt strukturellt arbete. ▪️
Tack för att du är med och gör ADL möjligt, Sarah!